Archive | March, 2013

Gde Zjukov tam i pobeda

29 Mar

Röda arméns marskalk Georgij Zjukov står staty vid Manegeplatsen i centrala Moskva, bakom marskalken och hans bronshäst går en av gatorna upp till Röda torget.

IMG_5333

”Gde Zjukov, tam i pobeda” löd ett talesätt om marskalken under andra världskriget, det stora fosterländska kriget som det kallades under sovjettiden, och fortfarande i Ryssland. ”Där Zjukov har befälet, där finns segern”, lyder översättningen.

Ryttarstatyn restes 1995 och dimensionerna gör människor dvärglika. Hästens framhovar trampar en svastika.

Segerdagen 9 maj är en nationell helgdag med parader, orkestrar, tal och fyrverkerier. Segerdagen 2009 i S:t Petersburg fanns också veteraner från kriget med, från åskådarleden längs Nevskij Prospekt ropades ”Spassiba!” när veteranerna marscherade förbi.

Den stora segerparaden efter kriget hölls 24 juni 1945 på Röda torget med Zjukov i spetsen.

Hans karriär i Röda armén inleddes redan 1918, han klarade sig undan Stalins utrensningar på 30-talet i motsats till många andra höga militärer, och blev 1941 särskild befälhavare för fronterna i väst, vid Leningrad och vid Moskva. Han var med vid slutstriderna i Berlin 1945.

Efter kriget pekades han ut som konspiratör men klarade sig genom att militära kolleger tog honom i försvar, och efter Stalins död blev han återigen del av Kremls maktcentrum. Han rehabiliterade de officerare som avrättats under dens tora terrorn 1937-38 och såg till att de som ännu levde i Gulag frigavs.

Zjukov stödde Chrustjev, men åsidosattes senare av samme Chrustjev. Han skrev på 1960-talet sina memoarer som då sorgfälligt censurerades och gavs tillägg som senare väckt viss munterhet eftersom de så tydligt visar censorernas kryperi för den dåvaande makthavaren Brezjnev.

För den som vill veta mer om Zjukov finns nu Geoffrey Roberts biografi översatt av Claes Göran Green; ”Stalins general: Georgij Zjukov” (Historiska Media). Biografin recenserades i SvD, Under strecket 23 februari 2013, av Lennart Samuelsson.

“Eskort” är en eufemism

29 Mar

”Hemligt liv som eskort” löd rubriken till den bildsatta puffen i unt 6 november 2012. Det såg kanske för illa ut med ”hora”, trots allitterationen. Eller prostituerad. I bildtexten får man veta att ”Eva” försörjer som eskort, och i pufftexten att ”för henne är prostitution ett servicearbete och när männen betalar bra får hon en kick och vill ge allt”.

– Rena reklamtexten! Sa en (manlig) läsare med erfarenheter från marknadsavdelning.

I artikeltexten får man, så småningom, veta att ”Eva” (hon är anonym för hon vill inte att hennes grannar och barn ska få veta något om eskortservicen) inte fick de pengar hon räknat med från Försäkringskassan, och därför började ägna sig åt ”eskort” för att kunna betala räkningarna.

”… nu går hon på esplanaden, tie spänn för kärlekslek … ”

 I Verdens Gang för ett par veckor sedan var det en stor intervju med en studerande tjej som drygade ut studielånet med pengar från prostitution. Hon var rädd att någon hon kände, pappan till exempel, skulle svara på hennes internetannons. Och hon hade naturligtvis pseudonym i artikeln.

Annars var det inte några problem med prostitutionen, bra pengar och snälla kunder.

Är det så att den som reagerar negativt på smygglorifiering av prostituion bara är trångsynt, avundsjuk rentav?

Eller är det så att det kanske inte är så lattjolajbans som det framställs att tillhandahålla sexuella tjänster åt främmande människor mot betalning?

Finns det månne en anledning till att de flesta av oss tycker att tilltalet ”hora” är fult, och att de allra flesta som ägnar sig åt prostitution inte vill framträda med namn?

Är ”eskort” nåt att ha i cv:et?

Borde det vara det?

  • Får jag be alla som vill att deras döttrar/söner ordnar sin försörjning med ”servicearbete som eskort” räcka upp en hand?
  • Och nu alla som vill att deras hustrur/makar, pojk-/flickvänner försörjer sig med ”servicearbete som eskort”?
  • Och till sist alla som själva vill ordna sin försörjning med ”servicearbete som eskort”?

 Rätten att ligga har jag skrivit om i ett tidigare inlägg. Vad är skillnaden att ligga för kärleks, förälskelses eller stundens ingivelses skull, och för pengars?

Skillnaden är behovet av pengar, om det nu är elräkningen, en ny mascara eller en sil som ska betalas.

Vi lär våra barn att känna efter och säga nej, HÖGT, när någon inte respekterar deras fysiska integritet.

Det är rimligt att vuxna gör likadant – och framför allt att det inte framställs som något vardagligt med prostitution, nåt att ta till i stället för protester mot arbetslöshet, utförsäkringar, kommersialism.

Twitter lyder ryska myndigheter

17 Mar

Twitter går med på att blockera ryska användare från sajter som svartlistats av ryska myndigheter. Hittills har det gällt två sajter som varit behjälpliga med distribution av droger och tre som förmedlat självmordstankar. Detta skriver The Moscow Times.

Förhandlingar mellan myndigheterna och Twitters ledning har pågått sedan i november förra året, och nu har de kommit överens om att blockera svartlistade sajter för ryska användare. Användarna spåras via deras IP-adresser.

Tidningen citerar Izvestia som uppgivit att förhandlingarna med twitter började i november ”after a controversial law prohibiting the distribution of certain materials was passed to protect children”.

Det finns anledning förmoda att det handlade om antigay-lagen som nu är uppe i duman, och som tidigare har antagits av bland annat S:t Petersburgs fullmäktige.

Lagen förbjuder ”propaganda om homo-, trans- och bisexualitet”. Den har skarpt kritiserats av LGBT-organisationer och människorättsaktivister i Ryssland, liksom av många internationella organisationer och politiker.

Det är inte osannolikt att duman kommer att anta lagen, och att många ryssar inte kommer att ha några invändningar. Enligt en undersökning som nyligen gjorts av Levada, ett oberoende institut, och som refererats i svenska media, ser 27 procent av de svarande på homosexuella med “avsmak eller rädsla”, 23 procent var “irriterade” och 18 procent “misstänksamma”. Bara fyra (4) procent hade en positiv inställning. Antalet respondenter var 1 800, vilket kan tyckas vara lite i ett land med omkring 145 miljoner invånare. Men att homofobin är utbredd bekräftas även i en artikel om Arkadij Arkanov, 78, välkänd rysk satiriker, som 2011 gav ut en självbiografi och i en intervju med S:t Petersburg Times jämförde rysk och amerikansk humor:

– Unlike Russians, people in America find gay jokes funny. In homophobic Russia, because the subject is taboo, such jokes are considered extremely vulgar. Russians are brought up to believe that being gay is worse than being a murderer. It is so bad that if you were to call a killer a killer, he would laugh, but if you called him gay, he would kill you for saying it!, Arkanov said.

Stephen Fry, välkänd engelsk skådespelare och öppet homosexuell, har nyligen varit i S:t Petersburg och intervjuat Vitalij Milonov, Enade Ryssland-ledamoten som föreslog den senare antagna anti gaylagen, för en dokumentär om staden och homosexuellas villkor.

Fry twittrade om intervjun: ”Milonov doesn’t seem to believe there are teenagers bullied and tormented for being gay, he thinks they make it up & indoctrinate to minors”.

Milonov refereras också i artikeln i The Moscow Times. Han ”told reporters that he found Fry to be interesting and talented but that he was skeptical about his documentary. He promised to pray ‘for Fry and his family every day’ ”.

Varken Fry’s twitter om Milonov eller Milonovs kommentar om Fry är väl egentligen förvånande.

Men twittret om Putin däremot, lyder som följer:

”Hope I haven’t created an international incident by looking at pic on Putin & observing to the press that he looks like Dobby the House Elf”

Nä, nån internationell kris blir det nog inte.

Men Putin kanske blir föremål för S.P.E.W., Society for Promotion of House Elves’, omsorger?

Tack Galago för Tredje mannen!

17 Mar

”Det var häftigt, kul att vara med där man fick ta i ordentligt. Jag var med vid Hvitfeldtska.”

Sa en polis till mig en gång, flera år efter Göteborgskravallerna. Tonfallet var … inte så kul.

Jag har hört en polis med emfas försvara skottet i Hannes Westbergs rygg också. ”Han vred sig just när kollegan sköt”.

Jaha. Ja då så, det är klart, så dumt av Hannes Westberg. Han skulle ju ha blivit skjuten i magen. Egentligen.

Nu har det kommit en roman om kravallerna och dess konsekvenser för romanens huvudperson. ”Göra rätt” heter romanen Simon Felix Adler har skrivit, och boken recenserades med behärskning i SvD 14 mars under rubriken ”Gatstenen är kastad”. Huvudpersonen Adam går från politiskt ointresserad till våldsbenägen radikal efter att ha hört polisvittnen ljuga i rätten och därefter ha dömts till två år och tre månader i fängelse. En gatsten har han kastat i sammanfattningen av handlingen, men recensionen avslutas med ”… skräcken i polisögonen inne i den bil som träffas av Adams gatstenar.” Pluralformen förbryllar.

Men flera stenar kastades, om än kanske inte av ”Adam”. Poliser skadades, en av dem allvarligt, och tre personer skottskadades av svensk polis, en av dem sköts i ryggen och skadades mycket allvarligt.

I Galago, januarinumret, (jag är mycket tacksam över att kulturredaktionen inte ville befatta sig med Galago, den hamnade i ta-det-ni-vill-ha-lådan, annars hade jag missat den) ger Conny Andersson en intervju, Annie Hellquist skriver. Det är en av de första intervjuer CA ger, han var en av de tre som sköts av polis under kravallerna. Skottet gick genom smalbenet, mellan hälsenan och benet. En ”bra” skada.

Tröttheten som bredde ut sig över ungdomar som ville något annat än bankkriser och miljökollaps är densamma i recensionen (kravallerna och 11 septemberattentaten ”blev den punkt där gräsrotsvänstern gick vilse. Efter dem bleknade en växande rörelse bort.”) som i intervjun. CA förlorade förtroendet för medier, gav inga intervjuer och ägnar sig åt lokala aktivitetsprojekt, inte åt politik.

Den stora behållningen av intervjun är rekapituleringen av vad som hände, och påminnelsen om hur polis och åklagare manipulerade/förfalskade bevis efteråt – som Uppdrag granskning senare kunde avslöja.

Oerhört. Sverige bananrepublik. Undra på att ”Adam” radikaliserades. Undra på att CA förlorade förtroendet för rättssamhälle, media och politik.

I intervjun refereras ett besök CA gjorde vid en utställning om kravallerna några år efter EU-mötet. Han står invid två gamla poliser som tittar på Westbergs jacka i en monter, och den ene ”… pekar mot sin panna och säger på bred göteborgska: ‘Den kulan borde ha suttit här’ ”.

Som det är i referat kan det ju bli lite underligt med syftning, men det finns anledning att tro att han inte menade sin egen panna, utan Westbergs.

”Det var häftigt, kul att vara med där man fick ta i ordentligt”.

Om påskkäringar, häxor och albinos

17 Mar

Snart är de här, de små (och några lite större) barnen med förklä och sjalett, rödmålade kinder och läppar, egenhändigt målade kort med kycklingar och ägg och GLAD PÅSK skrivet med vingliga bokstäver. Så söta, så söta är de, liksom godiset inköpt att ge dem i byte mot ett påskkort.

Påskkäringarna, och -gubbarna, är vad som finns kvar av häxtron i Sverige. Och historiska helvetesskildringar, -rapporter och rättegångsprotokoll över häxprocesser förstås.

Så är det inte överallt.

”Gripna för häxbränning” och ”Albinokvinna fick arm avhuggen” är rubriker på notiser i SvD 20 resp 17 februari i år. Den första gällde Papua Nya Guinea, den andra Tanzania.

Al Jazeera publicerade 10 januari 2013 en artikel med rubriken ”Spirit Child – an investigation into the ritual killing of disabled Ghanian children deemed to be possessed by evil spirits”, och i Independent World Report March/April 2010 fannas artikeln ”Witches of Africa – witch-hunt go on in the continent”. Den första artikeln är skriven av en undersökande journalist från Ghana, Anas Aremeyaw Anas, den andra av en medlem av Nigerian Humanist Movement, Leo Igwe.

Det är barn som på ett eller annat sätt är funktionshindrade som oftast pekas ut som häxor, ”possessed by evil spirits”, gamla människor, i synnerhet kvinnor, med röda ögon och rynkiga ansikten, och fattiga och outbildade, förstås.

De slås ihjäl av lynchmobbar, förgiftas, bränns till döds … i Malawi har människor dömts i domstol för häxeri till fleråriga fängelsestraff.

Leo Igwe skriver: ”Witch-hunters continue to terrorise the continent. Witchcraft related abuses are common and widespread. In the twenty-first century, those who are condemned as witches are persecuted and executed in Nigeria, Ghana, Liberia, the Congo, South Africa, Kenya, Uganda, Malawi and Gambia.”

Av de tre barn i ett nigerianskt läger för barn utpekade som häxor men som lyckats fly sina förföljare och som Igwe talat med, hade två pekats ut som häxor av präster. Igwe träffade barnen vid ett seminarium organiserat av Unicef Nigeria.

Anas Aremeyaw Anas har inte bara skrivit artikeln i Al Jazeera, han har också gjort en film om hur barn som pekats ut som besatta av onda andar dödas i Ghana (och andra Västafrikanska länder, han nämner Burkina Faso, Benin och delar av Nigeria).

People & Power heter filmen, Anas skriver: ”During the three weeks that I worked on this story, I came across ten men who were willing to kill a baby for spiritual reasons. They were easy to find. Yet when I asked a senior police officer why no arrests have been made, his response was : ‘It is a very difficult thing to do. It is unfortunate, wehave no idea why this is happening, who is behind this and why they have not been arrested.’ ”

Han avslutar sin artikel: ”Democracy has no value if it is only limited to occasional ceremonies for power holders. It is worthless if the voiceless are crushed and the perpetrators of atrocities are allowed to continue living their life without suffering any consequences. It certainly cannot exist where freedon and justice, selectively applied, mean that children are killed with impunity.”

“Häxor” finns även i Sverige, media har rapporterat om flickor som av sina vårdnadshavare ansetts vara häxor och därför utsatts för misshandel och tvingats dricka “dekokter”. I det första fallet friade tingsrätten fyra åtalade, domen har överklagats till hovrätten. I det andra fallet har åtal väckts mot två personer, dom har ännu inte meddelats. Båda fallen har inträffat i Boråstrakten, och enligt SvD/TT har de misstänkta förövarna “samma geografiska bakgrund och religionsanknytning” men i övrigt inget samband.

Om det är livsfarligt att pekas ut som häxa i Västafrika, är det nästan lika farligt att födas som albino i Östafrika. Kroppsdelar från albinos används av häxdoktorer i dekokter som uthälld på mark ska locka fram guld och andra värdefulla mineraler, och uthälld i en fiskebåt ge stora fångster. Ben, armar, genitalier och ögon från kvinnor, män och barn har använts i dekokterna.

Köpare har kommit inte bara från Tanzania utan också från Burundi, Kenya, Uganda och Demokratiska Republiken Kongo.

Den våg av mord och stympningar som drabbat Tanzanias albinos under senare år startade 2007 då häxdoktorer började betala stora summor för kroppsdelar som sedan användes i dekokter och såldes till vidskepliga människor som hoppades att de med hjälp av dekokterna snabbt skulle bli rika.

Fram till juli 2012 hade 71 albinos mördats och 31 lyckats komma undan från mördargängen med livet om än inte alla kroppsdelar i behåll.

Men mördandet har väckt stor uppmärksamhet även internationellt, och fyra män har dömts till döden av tanzaniska domstolar efter att ha befunnits skyldiga till mord på albinos.

Tanzania är ett av de land i världen där albinism är vanligast, en av 1 400 föds som albino, att jämföra med en av 20 000 i världsperspektiv. Nu är också två av ledamöterna i Tanzanias parlament albinos, det finns stödföreningar och i några fall också särskilda skolor för albinos, som ett sätt att skydda dem.

Hur svenska politiker ställer sig till mord på ”häxor” i Västafrika och albinos i Östafrika har inte redovisats i media.

Men bland de länder som SIDA fortsätter samarbeta med efter att starkt ha reducerat antalet mottagarländer finns Liberia, Sierra Leone, Burkina Faso och Burundi.

Till de största samarbetsländerna hör bland annat Tanzania, Kenya, Uganda och Demokratiska Republiken Kongo.