Archive | September, 2013

Tack Wiseman!

27 Sep

I de senaste numren av Journalisten har man på annonsplats kunnat följa hur Försvarsmakten levererar resultat vad gäller departementets krav på personalminskningar.

Under vinjetten Presskontakten har försvaret haft annons så länge jag kan minnas, med telefonnummer till presschef och pressekreterare. I nummer 10, 5-25 september, var försvarsmaktens svarta annonsplatta borta. Ville högkvarterets infostab inte besväras av journalister längre? Spara annonskostnader? Satsa pengarna på reklambyråer och rekryteringskampanjer i stället?
I nummer 9 fanns annonsen kvar, med telefonnumret till presschefen. Men det blev ingen fråga i syrlig ton om satsningen på surdegsannonser gjort att pengarna inte längre räcker till presskontakter.
Telefonsvararen meddelade att Roger Magnergård lämnat Försvarsmakten, samt numret till pressjouren. Pressekreteraren Philip Simon fanns däremot kvar på sin plats och försäkrade att annonsen skulle återkomma med aktuella kontaktuppgifter i nästa nummer av Journalisten.
Det gjorde den, nu med Philip Simon som enda kontaktperson.

Fem tjänster har enligt uppgift tagits bort på högkvarterets infostab.

Vid Ärna, Luftstridsskolan i Uppsala (ca 700 anställda) är chefen ensam kvar på informationsavdelningen sedan informationsassistentens tjänst tagits bort.

Vid Ledningsregementet  i Enköping (ca 1000 anställda) finns informationschef och assistent plus 5-7 infosoldater som hör till olika förband vid regementet och försvinner med dem vid övningar och insatser, och också tjänstgör vid rekryterings- och informationsevenemang. Vid regementet finns också en informationspluton med 39 ännu obesatta befattningar som PAO, Public Affairs Officer, Natobeteckningen för det som tidigare i svenska försvaret benämndes PIO, pressinformationsofficer. Plutonen ska bemannas med tidvis tjänstgörande officerare, den anställningsform som hittills varit svårast att besätta.

Mer information, mindre press och en yttrandefrihetskommitté som vill införa ett nytt tryckfrihetsbrott; utlandsspioneri.
Vad innebär det för mediabevakning av svenska försvaret, i Sverige och utomlands? Inte bara jag undrar, det gör Journalistens chefredaktör Helena Giertta och säkert många med henne också.

Vad har nu detta med Wiseman och bloggen http://wisemanswisdoms.blogspot.se/, att göra?
Jag trodde tills jag läste Wiseman’s budgetkommentar att jag var ensam om mina funderingar runt höstbudgeten och satsningen på försvarets förbandsverksamhet med 200 mkr 2014 och därefter ytterligare 100 mkr varje år 2015-2017. Det blir ju en del pengar till förbandsverksamheten förstås, men försvaret ska ju samtidigt spara 500 mkr fram till 2019 på personal?
Det blir inget nollsummespel. Satsningen ger mera pengar, 1,4 mrd kronor sammanlagt, än vad besparingen tar.

Men det är något som inte stämmer.
I pressmeddelandet från försvarsdepartementet om höstbudgeten står det också att nästa år ska 300 miljoner kronor föras över från konto 1:2, det är kontot för internationella insatser, till kontot 1:1, förbandsverksamheter (och 44 mkr förs från 1:1 till 1:2 för finansiering av säkerhetssektorreformsinsatser (!), SSR, summan till 1:1 slutar på 256 mkr).

Så då är satsningen på ett konto en minskning på ett annat?
Nej, säger pressmeddelandet, överföringen är ”av budgetteknisk karaktär, och påverkar inte verksamheten”.

Vad betyder ”budgetteknisk karaktär”? Ska svenska engagemang i fredsfrämjande insatser minska? Färre i Afghanistan, och inga nya åtaganden?

På detta ger Wiseman inga svar, tvärtom väcker hans inlägg flera frågor. Satsningen, de 900 mkr som blir kvar, räcker inte till några större löneökningar för soldater och officerare de kommande åren hävdar han, och dessutom finns det ett rationaliseringskrav på 1,5-2 procent årligen.
Färre insatser och låga löneökningar. Hur går det då med rekryteringen till insatsförsvaret? Och går det att behålla de officerare som försvaret vill ha kvar, åtminstone tills de fyller 40?

Sammanfattningsvis är det inte bara Herrens vägar som är outgrundliga.
Då är det skönt att inte ensam undra över politisk retorik, budgetteknik, försvarets framtid, politikers inställning till yttrande- och tryckfrihet och demokratins utveckling i största allmänhet.

Så tack Helena Giertta som uppmärksammar förslaget om en ny brottsrubricering, ”utlandsspioneri”. Wiseman bloggar anonymt. Det finns en anledning till detta, och det finns uppenbarligen önskemål om att det ska införas ytterligare en: ”utlandsspioneri”.

Och tack, Wiseman!

Svar till Undrande_tjej_92

23 Sep

Nästa gång du undrar över något, typ kyrkovalen. Skriv inte en kolumn i en stor gratistidning om hur lite du vet, och be att någon ska tala om för dig vad valen handlar om.

Det går att hitta information om hur Svenska kyrkan styrs. Att börja på svenskakyrkan.se är en utmärkt idé, som du också provat men kanske gav upp efter ett eller ett par klick?
Kyrkofullmäktigen, stiftsfullmäktigen och kyrkomötet … det går att hitta information om organisationen, och också om de partier som ställde upp i kyrkovalen fördelat ända ner på pastorats/församlingsnivå. Ge inte upp, klicka vidare, och läs!

Bästa Undrande, det är inte alls bara du som inte har någon större kunskap om hur Svenska kyrkan styrs, eller om vad olika partier (nomineringsgrupper heter det egentligen i kyrkovalen) står för. Lurigast med partiprogrammen är att det är svårt för en oinvigd att förstå vad olika uttryck, som ”vila på Bibelns grund” till exempel, faktiskt innebär i konkreta frågor, som homoäktenskap.
Men organisationsfrågor går att hitta och förstå via nätet.

Det som stör mig lite med din undran är att du tituleras ”frilansskribent”. Som frilansskribent borde man kunna söka och tillgodogöra sig information. Om det inte är så att det är ”skribent” så där i största allmänhet, någon som skriver dagboksfunderingar och får dem publicerade i stora upplagor i en tryckt tidning.
Det har för övrigt också stört mig en aning att höra en journalist undra vad kyrkovalen handlade om och varför annonserade inte partierna?
Journalister, och även unga frilansskribenter, borde, anser jag, bidra till att läsare/lyssnare/tittare får information och kunskap om ämnen som de själva inte hunnit/kunnat undersöka eller söka information om.

Vem blir gladare av att få veta att journalisten/skribenten inget vet om det hen skriver om?

Sign. Stenbocken -56

Ang. Royal Mail, leverera post eller profit?

23 Sep

Royal Mail, Storbritanniens posttjänst, ska säljas ut rapporterade Metro 13 september 2013.

Börsplaceringen av det 500 år gamla statliga postverket kommer att ske inom några veckor enligt notisen, nummer fyra av fem i en vänsterspalt. Det är det hörn av en tidningssida som uppfattas sist har undersökningar av läsares ögonrörelser visat.

Med anledning av notisen, dess innehåll och placering vill jag rekommendera Going Postal av Terry Pratchett. Den är en av många i serien Discworld novels, och publicerades första gången 2004.

Ankh-Morpork’s Post Office, the Grand Trunk, the New Trunk and the Smoking Gnu handlar det om, och om Moist van Lipwig, lord Vetinari, Reacher Gilt och John Dearheart.

”You really intend to continue with this folly, in the face of everything? The Post Office? When we all know that it was a lumbering, smug, overstaffed, overweight monster of a place? It barely earned its keep! It was the very essence and exemplar of public enterprise!” Säger Gilt.

Lord Vetinari svarar:
”It never made much of a profit, it is true, but in the business areas of this city there were seven deliveries a day.”

Gilt igen:
”A classic example of a corroded government organization dragging on the public purse.”

Och Vetinari:
”Unfortunately the Post Office came to be seen not as a system for moving mail efficiently, to the benefit and profit for all, but as a money box. And so it collapsed, losing both mail and money. A lesson for us all, perhaps.”

Leverera post eller profit. Det är frågan.
Det finns många andra frågor att fundera över i Going Postal också, en av dem berör konkurrens och hur man gör sig av med konkurrenter. Det är där John Dearheart kommer in, the Smoking Gnu, och ”living on the Overhead”.

Lord Vetinari – oftast ohotad härskare i Ankh-Morpork – har inget emot demokrati. ”En man, en röst” passar honom fint. Det är han som är mannen.
The Post Office återuppstod, med okonventionella metoder under van Lipwigs ledning. The Grand Trunk förlorade sitt lönsamma, privata monopol.

Det är en roman, upplysta envåldshärskare som agerar för det allmänna bästa finns veterligen bara i romaner.
Men det går att lära sig något om vad grundläggande infrastruktur är till för, samhällelig nytta, inte privat profit.

Läs Going Postal av Terry Pratchett! Läs gärna fler Discworld novels, många av dem finns översatta till svenska. Det är fantasy, det är roligt, det är tänkvärt eftersom böckerna inte sällan tar upp teman och händelser från vår runda värld, på skivvärldsvis.

Ofin fråga?

12 Sep

Med rätta kritiseras ryska politiker i duman, i regioner och städer, och president Putin för lagstiftning som pekar ut ideella icke-statliga organisationer som ”främmande agenter” och förbjuder ”propaganda för onaturliga relationer”, dvs det som i praktiken är en lag vänd mot hbtq-organisationer.
Men varför skrivs inget i svenska media om bloggaren och politiske utmanaren till Putin, Alexej Navalnyjs, inställning till dessa lagar?

Efter att under en lång tid bara ha pekats ut som antikorruptionskämpe och offer för politiskt motiverat åtal och dom, har det nu kommit fram att Navalnyj också ”står långt till höger i invandringsfrågor” (DN 6 sept -13) och att ”ett av hans huvudteman är invandringspolitiken” (SvD 8 sept -13). Det är inget som berörs i ingress, rubrik eller ens i de första två tredjedelarna av brödtexten i någon av artiklarna.

Inställningen till hbtq-organisationer och ”främmande agenter” berörs inte alls.

Däremot skriver Anna-Lena Laurén i SvD i artikeln ovan att Navalnyj vid en presskonferens i Moskva ”inte svarar på en enda fråga”, det får stabschefen Leonid Volkov göra.

Det är fiffigt av Navalnyj.

Vår egen minister Bildt svarar inte heller gärna på frågor. Däremot släpps han fram i slussen till Ring P1, där lyssnare/medborgare/invånare som har svårt att få komma till tals med sina åsikter ska få göra sina röster hörda.
Och till president Obama tilläts två frågor vid presskonferensen under hans besök här.

Piraterna var först!

12 Sep

SvD har fått en ny kolumnist, Johan Norberg, 40, som presenteras som författare, dokumentärfilmare och idéhistoriker. Han inledde sin bana som kolumnist under rubriken “Industrins framtid i Reinfeldts huvud” (SvD 19 aug -13).

Det är en frestande rubrik. Och det blev bättre, för Johan Norberg hade varit på Almedalsveckan och träffat på Almega, tjänsteföretagens organisation, som demonstrerade en 3D-skrivare. Reinfeldts huvud skrevs ut i miniformat. Ett tilltag som säkert väckte berättigat uppseende.

Men Piratpartiet var där först. Med en 3D-skrivare i Almedalen. Redan 2010 demonstrerade de en 3D-skrivare. Den skrev visserligen inte ut Reinfeldts huvud, varken stort eller litet, utan ett vinglas. I miniformat.

Jag skrev om det här på min blogg 10 juni  under rubriken RepRap japp-japp. Med bild på 3D-skrivaren i fråga.

Det är inte nödvändigtvis i stora organisationer, tjänsteföretags- eller andra, som det nya växer fram och presenteras.

Bara så ni vet.