Archive | August, 2014

Inte en dag för tidigt

31 Aug

”Inte en dag för tidigt” löd rubriken. Texten som följde handlade om sanktioner mot ett land som blandat sig i ett annat lands inre angelägenheter och annekterat en annan del av samma land.

(det här skrevs före fallskärmsjägarna som tillfångatogs i Ukraina, och före eld-upphör-avtalet i Gaza).

Det var under pågående krig i Gaza med israeliska trupper på marken och israeliskt flyg i luften och granatattacker mot bostäder, infrastruktur och FN-skolor.
Det var också under pågende krig i Ukraina där rebeller (proryska separatister kallas de också) i öst står mot regeringstrupper, och där ett civilt flygplan skjutits ned med vad som tämligen enhälligt i västliga media sägs vara en rysktillverkad robot.
Dödsoffren räknas i hundra- och tusental i båda konflikterna.

Och rubriken gällde – förstås – Ryssland.
Som 2013 annekterade Krim efter en folkomröstning som gav till resultat att majoriteten ville höra till Ryssland, och som sägs stödja de östukrainska rebellerna.
Inte Israel som ockuperat Västbanken sedan 1967, och som de facto annekterat inte obetydliga delar av området genom bosättningar, och som, i likhet med EU och USA, stämplat vinnaren i ett demokratiskt val, Hamas, som en terroristorganisation.
Den gällde inte heller Marocko som sedan decennier ockuperar Västsahara och förhandlar fram fiskerätter med bland annat EU-länder som därmed kan brandskatta västsahariernas fiskevatten.

Det är inte tal om att införa sanktioner mot Israel för det senaste kriget i Gaza, eller för det förra kriget, Cast Lead, Gjutet Bly. Tvärtom meddelar media att USA fyllt på Israels ammunitionsförråd efter förfrågan sänd 20 juli (SvD 1 augusti).
Amnesty International har krävt att FN inför vapenembargo mot Israel och Gaza. Man undrar vilka som (öppet) skulle sälja vapen till Gaza?
Israels mål med kriget var att förstöra tunnlarna som gör det möjligt att föra in varor av varjehanda slag till Gaza. Ship to Gaza som öppet försökt bryta igenom blockaden mot Hamasstyrda Gaza, stoppas också, som säkert är bekant.

Sanktionerna mot Ryssland har det däremot varit lättare att komma överens om. Eller kanske inte ändå. Hårda sanktioner i de första rubrikerna byttes mot ”Västs sanktioner biter inte på Putin” och så till ”Luckor i EU:s sanktioner”. Det är handel förstås, det där som ska binda samman EU:s stater binder också samman europeiska stater med Ryssland, några hårdare än andra.

Det ses som ett falissemang – vadå energi i Tyskland, vadå teknologi och utrustning för djuphavsborrning eller oljeutvinning, vadå export av krigsfartyg?
Det är inte svenska skribenter och debattörer som tjänar på sådant, så det är riskfritt att klaga på att sanktionerna är för milda.

Men 31 juli publicerade DN en lång artikel av israelen Assaf Gavron, författare, musiker, översättare och universitetslärare, där han skriver:
”Jag är inte färdig än, för det finns ytterligare ett steg i depressionens upptrappning, och det är här ni kommer in.
För när vi vänder oss till omvärlden, vi, denna jagade vänsterminoritet, vi som tror på mänskliga rättigheter, på kompromisser, på ömsesidiga överenskommelser, på fred, som motsätter oss våld på bägge sidor och inte är blinda för våldets ständiga misslyckande att uppnå några fördelar – när vi vänder oss till världen får vi inget stöd. … Jag är förfärad av tusen döda palestinier och av att så många israeler inte bryr sig. Men jag är också full av sorg över att dussintals israeliska ungdomar förlorar sina liv och av att många världen över vägrar se även vår sida av tragedin.”

Artikeln är mycket längre, och väl värd att läsa.

Medan oförståelse och okunnighet om Ryssland, ryssar och Putin (maktmänniska som andra maktmänniskor, oavsett i vilken sfär makten innehas, och föga intresserad av demokrati som vi känner den) växer sig allt större, och det görs till vardag att fördöma Ryssland och införa sanktioner. Så hörs bara spridda krav på att införa sanktioner mot Israel. Liksom mot Marocko.
För det som gäller är att det är ”dags att pressa Putin ut i kylan”.

Anmäla eller inte anmäla

27 Aug

”Företagsledare frias från våldtäkt” löd rubiken på en artikel i Enköpings-Posten i mitten av augusti.
Det anmärknignsvärda med den är inte friandet utan ”företagsledare”.
Yrke brukar inte framgå varken när det gäller åtalad eller målsägare i våldtäktsmål.

Att så ändå sker i detta fall beror på att icke-våldtäkten skedde i samband med ett företagsevenemang, på en toalett vid ett etablissemang där evenemanget hölls.
Efter middag med alkoholhaltiga drycker ska, enligt kvinnan, mannen ha tvingat henne till oralt, vaginalt och analt samlag, under tiden ska mannen ha tryckt fast kvinnan och hållit ett grepp om hennes armar.
Kvinnans skador har dokumenterats i rättsintyg.

Men tingsrätten i Uppsala finner att det är oklart om ”företagsledaren” uppfattat hur kvinnan mått och hur hon reagerat på situationen inne på toaletten.
Så han frikänns, efter knappt två månader i häkte.
Domen har överklagats, men kvarstår bedömningen och domen vinner laga kraft kan han få skadestånd.

Kvinnan har fått påskrivet att hon inte är trovärdig, inte i sitt agerande mot mannen som inte kunde förstå henne, och inte heller i rätten.  Hon skulle ju ha … ja vadå? Skrikit, sparkat, bitit av en bit av företagsledarsnoppen?
Men se då, då hade hon dömts för … grov misshandel? Vållande till kroppsskada?
För så skulle det ju ha varit.
Nödvärn kunde väl inte ha kommit i fråga, för mannen hade ju inte uppfattat hur kvinnan mått, och när hon reagerade på ”situationen”, så blev hon ju gärningsman. Inte offer.

Skrika, sparka, säga ifrån? Jodå. Men mannen var delägare och när det hände styrelseordförande, kvinnan anställd.
Hur bra ligger en anställd som ställer till ett sånt hallå till? Och vad hade mannen sagt: ”Hon är hysterisk, jag fattar inte vad hon pratar om!”
Om han skulle ha lagt till, mellan skål och vägg, att ”den där subban borde vara glad om nån ens ville titta på en bild av henne tagen bakifrån med vargskinnspäls och tomteluva”. Det vet man inte, men att det inte skulle bli löneförhöjning och lätt att jobba kvar, det kan man i varje fall vara ganska säker på.

Och nej, jag har bara läst ett referat av domen, så den kan vara mera nyanserad än vad som framgår av E-P:s referat.
Men att den var friande torde i varje fall stå klart.

Liksom att det inte är okomplicerat att vara yngre (”i trettioårsåldern”) kvinna och bladig efter företagsmiddag och hamna på samma toalett som styrelseordföranden (man, 44 år).

Kryddigt i Tornedalen

24 Aug

Det finns många skäl att läsa Åsa Larssons deckare.
Ett av de främsta är att de utspelar sig i en geografisk och kulturell miljö som är annorlunda än de flesta böcker, såväl deckare som andra.
Detta gäller för alla Larssonska deckare.

För ”Till offer åt Molok”, Albert Bonniers förlag, 2012, gäller även detta citat:
”För dig som undrar vad Hänen ej ole ko pistää takaisin ja nussia uuesti betyder så översätter jag det ungefär så här: Det är bara att stoppa tillbaka honom och knulla om honom.
Alltså: Han är så bedrövlig att man måste göra om honom helt och hållet.
Min mormor kunde häva ur sig sådana där saker, att hon var djupt troende laestadian var inget hinder, språket var lite kryddigare i Tornedalen.”

Käre värld.
Talesättet!
Orden! ”bedrövlig”… ”häva ur sig”.
Mormodern!

Efter den rysliga deckarhistorien är mormor en än större överraskning. Jag fnissar fortfarande åt den tornedalska kryddan.

Och nej, jag har inte förstört intrigen och spänningen med att avslöja detta, som är det absolut sista stycket i det avslutande Författarens tack.
Förhoppningsvis lockas i stället flera att läsa Åsa Larsson.

Rimliga hyror och bostadsbrist

19 Aug

Vad är en rimlig hyra?
En hyra som en student har råd med? En ung servitris på en lunchservering? Ett pensionärspar som sålt villan i en Stockholmsförort och flyttat till lägenhet i Strängnäs?

Rimligt för en är orimligt för en annan.

För en hyresgäst i allmännyttan kan hyreshöjningen på 60 procent efter renovering bli oöverstiglig, det finns exempel på det.
En hyresgäst i privatägt hyreshus kan ha råd med hyran men önska att möglet i badrummet försvann liksom vägglössen.

Förslagen till hur bostadsbristen i framför allt storstäder ska botas är flera – för regeringen har ett sätt varit att släppa andrahandshyrorna fria – ockerhyra är numera laglig.

Presumtionshyra är ett annat sätt att lämna hyresgäster i sticket. Förslaget innebär att hyresgäster och hyresvärdar ska kunna ingå individuella avtal om hyresnivå i nybyggda lägenheter. När bostadsbristen är skriande är det inte svårt att räkna ut vilken av parterna som sitter med trumf på hand.

Ett annat sätt har varit att undanta komplementhus på 25 kvadratmeter utrustade som bostäder från krav på byggnadslov.
Det är mums för de som har en tomt stor nog att bebygga, kostnaden för huset tas igen på hyror inom en inte alltför avlägsen framtid, bostadsbristen är som sagt skriande, och studenter och andra bostadssökande har inte så många val.

Jag har skrivit det förut och skriver det igen: Det ska löna sig att äga i dagens Sverige, åt den som har ska varda givet. Om Attefallshusen dessutom byggs av ”gamla” fastighetsägare med låga lånekostnader, så blir ju risken för stigande räntor eller ändring av reglerna för ränteavdrag dessutom ringa.

Att då få se en debattartikel i SvD 22 juli -14 med rubriken ”Ge hyresrätterna en chans”, lyfter humöret. Den är undertecknad av ett antal representanter för olika bostadsföretag.
Nu visar det sig att det handlar om att förenkla och förkorta planprocesser och öka tillgång på planlagd mark, samt en ny hyressättningsmodell som är huvudkraven.
Att ändra reglerna för bostäder så att högre buller tillåts, att ettor inte ska behöva ligga mot innergårdar och en minskning, eller rent av borttagande av parkeringsnormen är redan nu förslag som regeringen skickat ut på remiss, och planprocessen är ett återkommande diskussionsämne ute i kommunerna. Reglerna för överklaganden är, eller håller på att ändras.

Men i debattartikeln skriver bostadsföretagarna också att ”hyresrätten har en betydligt högre skattebelastning än andra upplåtelseformer. Givet samma pris på marken är det i dag alltid gynnsammare att bygga bostadsrätter.”

Så intressant!

Men sen kommer det: ”I stället har Företagsskattekommittén nyligen lanserat ett förslag som ytterligare diskriminerar hyresrätten som upplåtelseform.”
Jaha.
Jaja.
Vad kunde man vänta sig?
Olyckligtvis förklaras varken den nuvarande skattebelastningen eller förslaget från kommittén.

Men att hyresrätter inte omfattas av ROT-avdrag, att kommunala bostasdsbolag ska drivas ”enligt affärsmässiga principer” och att de ska ge avkastning på sitt resultat och betala avgifter för kommunal borgen om sådan beviljats, det vet jag.

Men kommunala bostadsbolag finns ju för att människor, kommunmedborgarna ska ha någonstans att bo, även om de inte har kapital till bostadsrätt eller villa. Även om de inte planerar att stanna så länge på en plats att de vill lägga kapital på en bostad. Om de på grund av ändrade familjeförhållanden behöver en bostad. De är kort sagt den mäjlighet som det allmänna har att se till att folk inte ska behöva vara hemlösa eller bo under odrägliga förhållanden.

De är kort sagt – allmännyttan.
Om privata bostadsbolag vill men anser att de inte kan bygga hyresrätter, så är det illa.
Att allmännyttan inte heller kan bygga på grund av olika regelverk, statliga och kommunala, det är ännu mera illa, för den är halmstrået för många som inte kan konkurrera på andra bostadsmarknader.

I Aftonbladet recenserade Joar Tiberg 17 juli 2014 boken Hitta hem av Ola Andersson. Där listas grupperna som tjänar på bostadsbristen: Mäklarna, byggbolagen som bygger bostadsrätter (med glädjekostnadskalkyler byggda på avskrivningstider på över hundra år, något som SvD skrivit mycket om under våren och sommaren), bankerna och fastighetsägare som kan ta ut höga hyror. (Till vinnarna hör också de som kan sälja dyrt och investera i bättre/större men billigare fastigheter i andra områden, mitt tillägg).

I SvD 29 juli ställdes frågan Är nuvarande bostadspriser rimliga? till professorn i nationalekonomi vid Uppsala universitet, Nils Gottfries. Han svar löd:
– Det finns en mycket bra dansk rapport till Finanspolitiska rådet med slutsatsen att svenska bostadspriser troligen – men inte helt säkert – är något för höga. Min syn är att man ska ha beredskap för ett prisfall. En kraftig nedgång kan inte uteslutas.

Se där ett svar värdigt vilken sibylla som helst.

Somliga är rättssäkrare än andra

18 Aug

Berlusconi till exempel. Frikänd från att ha köpt sex av minderårig och maktmissbruk.

Tre icke namngivna personer som skjutit och skadat, några av dem allvarligt, 28 bangladeshiska gästarbetare vilka krävde lön för sex månaders obetalt arbete, och som frikändes av en grekisk domstol.

En svensk riksdagsman (M) som slog en väktare men frikändes av svensk domtsol (det händer väldigt sällan att väktares ord inte tas för sanning i domstol. Det går att jämföra med hur dåvarande ordföranden för SSU, Anna Sjödin, bedömdes i rättegången mot henne).

Andra är inte rättssäkra alls.

* De två egyptier som utvisades från Sverige 2011 ger förmodligen inte mycket för svensk rättssäkerhet. Historien om hur avvisningen gick till, och om hur det tre journalister som avslöjade det fick fram alla uppgifter finns i Lena Sundströms bok Spår, 2013. Finns också som Månpocket. En bok som rekommenderas varmt. Inte bara av mig utan också av Pernilla Ström i SvD 26 juli -14. Hon rekommenderar dessutom läsning av Barnläkarfallet- en förnekad rättsskandal av Kjell-Olof Feldt och Birgitta von Otter. ”Rättsstaten prövas bäst under tryck” är rubriken på Ströms kolumn.

* Håkan Lans är möjligen inte imponerad varken av svenskt eller amerikanskt rättssystem. Han har förlorat tvisten om ersättning för rättegångskostnader (mot ett amerikanskt bolag) efter en som han hävdar försumlig hantering av en amerikansk advokat i en tvist i amerikansk domstol om ett patent på färggrafik i datorer. Tingsrätt och hovrätt anser att Lans inte bevisat att det förekommit formella fel i hanteringen i den amerikanska domstolen.

* Pirate Bay-grundarna är sannolikt inte alls imponerade av rättssystemet. ”A document has been discovered online that shows the US Copyright Office, the US Department of Justice, and the US State Department worked with the Government of Sweden to prosecute the Pirate Bay…” (Polity News)

* Tele2 kanske, som med hänvisning till EU-domstolens beslut att förklara datalagringsdirektivet ogiltigt eftersom det strider mot grundläggande mänskliga rättigheter, trots det av Post- och telestyrelsen ska tvingas lagra datauppgifter, och därför vänt sig till Förvaltningsrätten. Rätten har nu beslutat att det inte behöver inhämtas något yttrande från EU-domstolen i tvisten. PTS anser att även om direktivet är ogiltigt ska svensk lag gälla – en lag som införts på grund av det (ogiltiga) direktivet.

* Tele2:s och andra svenska telekomkunders rättssäkerhet kanske också skulle kunna nämnas, men för dem handlar det ju inte om liv, pengar eller yrkesheder och karriär, där handlar det ”bara” om personlig integritet.

Det finns naturligtvis exempel från många länder. I Ryssland till exempel, där Pussy Riot inte är det värsta exemplet, utan Sergej Magnitskij. I USA, Aaron Swartz som drevs till självmord av federala åklagare.

Invändningar? Ja, naturligtvis är det väsentliga skillnader mellan exemplen ovan, och listan är på intet vis uttömmande.
Assange och de kvinnliga målsägandena i utredningen om misstänkt våldtäkt m m har jag inte ens nämnt.
Inte heller 15-åringen som hovrätten ansåg inte ha blivit våldtagen av sex tonårskillar i ett mörkt, låst rum. Tingsrätten dömde för gruppvåldtäkt, hovrätten friade. Jimmy Fredriksson skrev en kolumn om domen.
Jag har inte heller nämnt Blair Peach som slogs ihjäl av brittisk polis. Polisen frikändes eftersom rätten kom fram till att Peach hade ovanligt tunt skallben.

Däremot vill jag kommendera en bok: Eva Joly: Vardagshjältar, SNS Förlag, 2010. Det finns personer som gör sitt bästa för att upprätthålla lagar och rättssystem under ibland oerhört svåra förhållanden.

Vad Persson sade och media rapporterade

17 Aug

Det är ingen motsättning mellan ekologisk uthållighet och ekonomisk utveckling, och att inse det är att bejaka solidaritet i en bemärkelse som också omfattar kommande generationer.

Det var kontentan i det tal som Göran Persson (S), höll i Anna Lindhs park i Grillby öster om Enköping på lördagen. Den tidigare statsministern var inbjuden att invigningstala i parken 2004, men anmälde då förhinder. När nu arrangörerna, Enköpings arbetarekommun och Socialdemokrater för tro, förnyade inbjudan kom Göran Persson.

 

Göran Persson talade om solidaritet och miljöpolitik i Anna Lindhs park i Grillby.

Göran Persson talade om solidaritet och miljöpolitik i Anna Lindhs park i Grillby.

– Jag fick välja själv vad jag skulle ta upp i mitt tal, och Anna var aktiv på många områden. Jag tänkte på kultur, en väldigt underskattad del av vårt samhälle där kulturarbetarna har en stor och viktig roll i att överbrygga klyftor mellan människor, sade Göran Persson.
– Jag tänkte på utrikespolitik och krisen i Ukraina, och på Rysslands sönderfall, som är vad vi nu bevittnar.
– Men jag stannade för Det gröna folkhemmet, nödvändigheten av att vi kopplar samman den traditionella socialdemokratiska folkhemstanken med en ekologisk politik som gör att vi kan lämna jorden till våra barn i bättre skick än vad den nu är i. Det är solidaritet i en vidare bemärkelse än den gängse. Det är solidaritet med kommande generationer, våra barn och barnbarn.

Göran Persson värjde sig mot föreställningar om att ett ekologiskt hållbart samhälle skulle vara liktydigt med ekonomisk tillbakagång:
– Ett ekologiskt uthålligt samhälle kräver modern teknik, det kräver forskning, produkter och produktion, och det kräver investeringar. Det innebär inte ekonomisk tillbakagång, det innebär utveckling och en produktiv välfärd.

Klimatförändringarna är en realitet anser Göran Persson. Att fem procent av forskarvärlden anser att de inte är en effekt av människors påverkan menade han att inte kan tas som ursäkt för att inte agera:
– Skulle vi i något annat fall bortse från vad 95 procent av forskarvärlden håller för sannolikt? var hans retoriska fråga till de drygt 200 personer som samlats i parken.

Persson tog exempel på förändringar från sin nuvarande bondetillvaro:
– Jag har i dagarna kört ut stödfoder till mina kossor, det var tänkt att bli vinterfoder. Men två månaders torka har gjort att vallarna inte växt som planerat. Vi har haft ett extremt väder. Vi har sett det här nu, och det har setts på andra håll i världen. Jag ser det som en bekräftelse på att de 95 procenten har rätt. Och då måste vi göra något, av solidaritet med kommande generationer.

Men Göran Persson vore inte den han är om han inte passade på att ge en känga till Alliansen i sitt tal:
– Det räcker inte med att nöjt luta sig tillbaka och konstatera att vi i Sverige har gjort vår del av sänkningen av koldioxidutsläpp, vi måste gå vidare, och det måste ske på ideologisk grund och med politiska beslut.
– Marknaden klarar inte allt. Marknaden är en dålig herre, den ska vara en tjänare. Vi måste visa vägen mot ett nytt samhällsbygge, en ny framtid. Vi måste komma bort från olja, kol och fossilgas, bort från fossila bränslen. Det krävs en politisk viljeinriktning för detta, och väntar vi för länge kan det bli för sent.

Snabba åtgärder krävs inte bara för klimatets skull menade Göran Persson:
– Politiska beslut kan föra utvecklingen framåt. Vill vi vara först i den utvecklingen måste vi ha en regering som vågar driva en sådan politik, inte en som bara sitter och väntar på ”marknadskrafterna”.
– Kan vi leda utvecklingen,  då kommer produkterna, tillverkningen och den ekonomiska utvecklingen. Inom 20 år kan vi ha en elproduktion baserad på solceller, tekniken finns, se på Tyskland.

Från teorin gick Göran Persson sedan över till en del av praktiken som han då han nu beskriver sig som bonde, kanske ser bättre än han skulle ha gjort som politiker:
– Det är en skandal att vi har en stor anläggning i Norrköping för tillverkning av etanol, etanol som konkurreras ut av sämre etanol importerad från USA.
– Det är också en groteskt snabb inflyttning till stora städer samtidigt som landsbygden avfolkas. Vi måste lära oss, igen, att se värdena i naturen, och göra det möjligt att hålla landsbygden levande. Jordbruket är för övrigt också en del av klimatfrågan. Vad är det för fel att göra etanol av säden som odlas? Det är väl bra att jorden brukas, och att det som produceras kommer till god användning.

Avslutningsvis återknöt Göran Persson till sina kossor, och till lördagens frukost:
– Jag fick på Ekot höra att det spekuleras i att jag ska bli utrikesminister i en kommande S-regering. Det gjorde slut på frukostlugnet. Som kommentar kan jag bara travestera den gamla låten ”Får man ta hunden med sig in i himlen?”. Skulle jag mot förmodan få frågan blir min motfråga ”Får jag ta korna med mig in på UD?”. Och får jag inte det så vill inte jag heller dit.

*******

Om medialogik:

Riksmedia fanns på plats när Göran Persson valtalade i Grillby. Men rapporteringen handlade inte om miljöpolitik.
En av Morgonekots huvudnyheter på lördagen gällde ”en tillförlitlig uppgift” om att Löfven ”vill ha” Persson som utrikesminister.
Kvällens ekosändningar ägnades åt Göran Perssons och Stefan Löfvens dementier av spekulationer om tilldelning av ministerposter i en eventuellt kommande S-ledd regering.

Den tillförlitliga uppgiften lämnades dagarna efter att Margot Wallström återinträtt i det socialdemokratiska valmaskineriet. Att Wallström och Persson inte drog jämnt och att det var en anledning till att hon lämnade inrikespolitiken är en uppgift som cirkulerat och inte ifrågasatts.
Wallström har tidigare varit EU:s miljökommissionär och haft internationella uppdrag för FN. Det är inte alltför osannolikt att miljöfrågor och även en del utrikesfrågor kommer att ligga på henne i valrörelsen.

Ett referat, eller åtminstone omnämnande, av vad Göran Persson faktiskt talade om i Anna Lindhs park, skulle ha varit ett stöd för (S) och Wallström.
Uppgiften att Persson kunde vara aktuell som utrikesminister skulle däremot kunna röra upp motsättningar i valmaskineriet, och i förlängningen också ytterligare spekulationer om regeringsduglighet.
Media, inte bara Ekot, ägnade den möjliga ministerposten baserad på en anonym källa allt rapporteringsutrymme.

”Medialogik” kallas det, en logik som är lätt att utnyttja för den som så vill.

*******

Om utveckling av klimatvänlig energiteknik:

Tyskland har legat långt framme när det gällt produktion av solpaneler. Produktionen höll på att konkurreras ut av kinesiska paneler som var billigare, enligt många bedömare därför att kinesiska tillverkare gynnades av staten genom gratis mark och fördelaktiga lån. EU-kommissionen beslutade efter klagomål från branschen att införa strafftullar (USA införde också högre tariffer med liknande motiveringar) Se:
http://www.europa.eu/rapid/press-release_MEMO-13-498_sv

Efter anmälningar till WTO från båda parter, nåddes en överenskommelse. Se:
http://www.di.se/artiklar/2013/7/27/eu-och-kina-enas-om-solpaneler/.
Vad överenskommelsen innebär har jag inte hittat några uppgifter om.

Kommissionen strävar vidare mot energipolitiska mål där bland annat solenergi ingår. Se:
http://ec.europa.eu/news/energy/110830_sv.htm

Hur det ser ut för produktionen av vindkraftverk har jag inte fördjupat mig i, men en artikel i Ny Teknik från 2008 talar om pressade priser på kinesiska vindkraftverk. Se:
http://www.nyteknik.se/nyheter/energi_miljo/vindkraft/article262524.ece

Om nationell produktion, konkurrerande internationella producenter, WTO och alla komplikationer som kan uppstå, sade Göran Persson ingenting. Inte heller något om kärnkraft och kärnkraftverk.

Betalkort ger inte bara värdighet

3 Aug

Det är bättre med betalkort än med matpaket. Så tycker syriska flyktingar i Jordanien enligt ett reportage i SvD 1 februari -14.
Livet blir värdigare när man får välja mat själv, och jordanska företagare blir också glada för nya kunder med betalkortsförmåga.

Vem vill inte välja själv vad som ska inhandlas och småningom inmundigas. Självklart är det så.

Och naturligtvis är det bra om jordanier tjänar på flyktingarna snarare än bara ser dem som en belastning på det egna landet, försörjda som de tidigare blev med mat från stora, rentav multinationella grossister. Grossister som då tog hem vinsten på affärerna med WFP, FN:s livsmedelsprogram, i stället för att den kom lokalsamhällets butiksägare till del.

Det är bara några saker som jag undrar över med betalkorten.
Vem tillhandahåller dem?
Är det avgifter på användningen av dem, som i svenska butiker där varje draget betalkort genererar en avgift till banken?
Vilka maskiner är det som tar korten, och vem säljer och servar dem?
Blir hanteringen dyrare med betalkort än med matpaket, eller än den skulle varit med, säg utdelning av kontanter?

Tillåt mig citera mig själv från 17 november 2013:

”I USA håvar banker in storkovan med hjälp av de betalkort som fattiga amerikaner får i stället för kontanter eller matkuponger. Betalkorten kallas EBT, Electronic Benefits Transfer. Tre företag dominerar distributionen av korten, Efunds, Affiliated Computers Systems och JP Morgan Chase.
Korten är belagda med adminsitationsavgifter, EBT-maskinerna i afffärerna med månadsavgifter, avgifter tas ut för förlorade kort och för samtal till kundtjänst.

Det är SvD (23 augusti, Näringsliv, skribent Daniel Kederstedt) som berättar om EBT-korten och hur de fungerar, och också om en rapport från GAI, Government Accountability Institute, ungefär motsvarande Riksrevisionen.
GAI har kommit fram till att JP Morgan Chase under de senaste nio åren tjänat 3,6 miljarder kronor från 18 delstater där de tillhandahåller EBT-kort.
Kederstedt avslutar sin artikel med GAI:s notering att JP Morgan Chase blivit en allt större donator till jordbruksmyndigheten som hanterar EBT-systemet. 83 000 dollar i snitt varje valperiod 1998-2002, 215 000 dollar år 2010.”

Betalkortsinköp är säkerligen värdigare än matpaket, och naturligtvis är det utmärkt att kunna välja vad man vill laga till middag.

Men nog tål det att fundera på vem/vilka det var som kom på att betalkort är den bästa lösningen, och över vilka andra effekter betalkorten får. Också.

Haggis, haggis och import

1 Aug

Import av ord och import av varor kan ge såväl väntade som oväntade konsekvenser.

När import av haggis, den skotska traditionella rätt som påminner om pölsa, men ändå inte, förbjöds till USA och Kanada 1971, oklart av vilket skäl, så uppstod en marknad för haggis-smuggling.

Hur utbredd smugglingstrafiken över Atlanten blev är likaledes oklart.

Men klart är att amerikanska entreprenörer fann en ny nisch. Amerika-tillverkad haggis, finns såväl vegetarisk som i originalskicka med undantag för att amerikanska varianten levereras i burk och inte är tillredd i fårmage som originalrecepten föreskriver.
Fårmagar är väl ohygienskt kantänka.

Nu verkar ändå ljuset nå den skotska haggishimlen till sist i varje fall. Enligt rapporter i media har den brittiske livsmedelsministern satsat stenhårt på att få amerikanska myndigheter att häva importförbudet. Detta rapporterades i svenska medier i juni 2014. Hur satsningen har gått har ännu inte rapporterats.

Under nästan lika lång tid har importen av inte minst amerikanska filmer pågått, om till Skottland i samma överväldigande grad som till Sverige är osäkert. I Sverige har de senaste åren i varje fall inte bara filmerna utan även deras titlar direktimporterats.
Avengers, Prometheus, The Amazing Spider Man, Men in Black, Ice Age, Hunger Games … exemplen är många fler.

James Bond filmen Quantum of Solace fick också behålla sin amerikanska titel.
Om detta skriver Olle Käll roligt i Språkförsvarets antologi Såld på engelska – om språkval i reklam och marknadsföring (Språkförsvaret 2013).

Olle Käll förmodar att den svenska distributören helt enkelt inte förstod vad titeln betydde, och att detta var en anledning så god som någon att inte översätta den. Men inte bara svenskar hade svårt att förstå vad titeln betydde.

Käll skriver:
”Symptomatiskt är att manusförfattaren Paul Haggis (! min kursivering), som svarade för den slutliga versionen av filmmanuset, inte gillade titeln: ”Det är inte min titel” sade han till MTV. ”Jag vet inte ens vad den betyder”, detta enligt en nätsida.” (Käll lämnar också referens till nätsidan, commanderbond.net/4899/paul-haggis-on-quantum-of-solace-its-not-mytitel.html).

Paul Haggis är enligt Wikipedia född 10 mars 1953 i London, Ontario, Kanada, är en tvåfaldig Oscars-vinnande kanadensisk regissör, manusförfattare och filmproducent.”

Vilket förhållande Haggis har till haggis framgår varken i Wikipedia eller någon annan av mig känd källa.

För övrigt vill jag rekommendera denna länk:

http://druidoshaman.ifokus.se/discussions/4d714705b9cb46223305baed-haggis

Samt haggis. Det ser möjligen ut en aning som pölsa, fast torrare. Men det smakar inte som pölsa. Korngrynen fattas, och kryddningen är annorlunda. Recept på haggis finns på nätet.