Archive | July, 2016

Falken och labradoren

21 Jul

Hök eller falk, för de högst uppsatta en örn. Falkenering, jakt med fåglar som vapen, har dåligt rykte. Men lika lite som säljägare utrotar sälar så utrotar falkenerare fågelarter.
Miljögifter däremot, kemikalier på jord och i vatten har decimerat åtskilliga såväl land- som vattenlevande arter.

Det finns böcker om falkenering, hur fåglar tränas, vilka hjälpmedel som behövs och hur de ska användas. En sådan bok skrevs 1948 av Frank Illingworth i England. 1975 trycktes den fjärde delvis omarbetade upplagan, och 1978 gavs den ut i ännu ett nytryck.

Bland alla råd och tips och en del ”gör-absolut-inte” berättas historier om fåglar Frank Illingworth haft. Många av dem relaterar till hur de tränats, hur deras boplatser inretts, dragfria och med vilo- och sittplatser på lämpliga ställen. Men historien om pilgrimsfalkshonan Mrs Andy Capp ger ytterligare en dimension åt falkenerarfamiljens leverne:

”Mrs Andy Capp was a fighting machine, remorseless, gifted in aerobatics, with fear of none. (Så långt följer beskrivningen det vanliga mönstret, men så …) … regularly she went for walks on the collar of a Labrador. (!, pilgrimsfalkar blir 40-50 centimeter långa!). Once she leant forward to tweak the dog’s ear, whereupon Reg (hunden) let out an almighty yowl (tror jag det) and took off at the double with Mrs Andy Capp hanging on to his collar, her wings at near-stretch for balance. (se det framför er, labradoren rusande fram med en pilgrimsfalk balanserande i halsbandet). All most undignified, especially so when Reg swerved violently under a bush (!!) and Mrs Andy Capp let go and threw up (steg upp) and waited on, for all the word as though she planned to stoop on Reg and really tweak him.” (Aargh, han strök av sig fågelskrället under en buske! En syn och en historia värd att bevara och föra vidare till eftervärlden, även till dem som aldrig skulle drömma om att ägna tid åt en bok om falkeneringskonsten).

Frank Illingworth och familjen förefaller ha mera förståelse för falken än för labradoren.
”I think her nibble was just an idle inquiry: ‘I wonder what these things hanging down on either side of Reggie’s head are?’” Och Reg fick fortsättningsvis tillnamnet ”Poor”. ”Poor Reg”.
Nå, pilgrimsfalkar, i synnerhet tränade, är rarare än labradorer. Men ändå, nog kunde Reg få lite erkänsla och beröm för rådigheten att fara i väg under busken.
Historien om Reg och Mrs Andy Capp återfinns på sid 79 i Frank Illingworth’s ”Falcons and Falconry”, 1978, Blandford Press, Poole, Dorset.

I boken som sedan den inköptes för 3,25 pund i Newcastle 1980 stått i bokhyllan halvläst finns en samling tidningsurklipp om rovfåglar, kriminell rovfågelshandel och kronans vilt. En av artiklarna handlar om Gleneagles i Skottland där falkeneringskurser ännu anordnas. Klippet kommer från UNT, februari 1990.
Det var en tid då det fanns plats för udda ämnen i udda layout, tre-spaltig rubrik över två-spaltig bild och brödtexten i en enda lång spalt nästan ned till botten av fullformatssidan.

TT-artikeln och bilden är signerade Nils Horner.
Ett gammalt klipp, en gammal layout, men med dem minnet av en mördad journalist med bredd och djup i sina rapporter från andra och mera fjärran länder än Skottland.

Näthandel och hembyggda vapen

4 Jul

”Ett antikt eller hemmabyggt vapen” ska den engelska Labour-politikern Jo Cox ha mördats med.
Hur det är med antika vapen, hur de köps, säljs och deras användbarhet vet jag inte.

Men att vapen går att tillverka på hemmaplan skrev Wired ett stort reportage om redan i augusti 2015. Reportern Andy Greenberg beskrev olika metoder att tillverka de delar som inte är öppet tillgängliga på den amerikanska marknaden. Med skär och drillborr, med 3D-skrivare och med en särskilt skapad maskin, öppet tillgänglig på marknaden, ”Ghost Gunner”. Med alla delar monterade blir det ett halvautomatiskt vapen.

Greenberg skriver i ingressen: ”Anyone can now build an untraceable gun with little more than an aluminium block and a 1500-dollar computer-controlled mill. I made one at the office.”
Det framgår att det inte skett utan noggranna studier av instruktionsfilmer tillgängliga på nätet och ett antal arbetstimmar. Ingen tillverkningsmetod var lätt, men med Ghost Gunner blev slutresultatet fullt funktionellt, träffsäkert och ospårbart.

Kostnaden slutade på 2 272 dollar. Drill-varianten var billigare, 1 334 dollar, men å andra sidan var slutresultatet oanvändbart. 3D-medoden blev dyrast, 3 604 dollar, och resultatet inte bra.

Greenberg berättar avslutningsvis om hur han med visst besvär lämnar in sina egentillverkade ”lower receivers” till polisen, mot handskrivet kvitto. ”The Ghost Gunner still sits in a storage room at Wired’s office … (tillverkaren) has already sold more than a thousand of its gun-making boxes, each one a tiny, easy-to-use, anarchic rifle factory.”

Så kan då var man eller kvinna bli sin egen vapensmed, och näthandel är inget främmande koncept. Att det kräver kunskap om mer än att göra beställningar via nätbutiker är uppenbart – kunskap om och tillgång till lämplig ammunition till exempel.

Näthandel och hembyggda vapen.
”Postorder” har varit något att fryna på näsan åt. Hämta Ellos- och bokklubbspaket på posten gav inte statuspoäng.
Men ”näthandel”, eller ännu finare “e-handel”, är fint och är det bara rätt företagsnamn på förpackningen är det helt ok att bli sedd med paketet.
Näthandel är en framtidsbransch kan man läsa i livsstils- och ekonomiartiklar– för tänk så praktiskt det är, och paketen kan t o m komma att levereras med drönare direkt hem till dörren. Hur det ska lösas för icke-villaboende är oklart, men med rätt app ska det säkert ordna sig.

Näthandel och hembyggda vapen.
Om halvautomatiska vapen kan byggas med hjälp av postorderpaket hem till dörren och Youtube, hur säkra ska vi då känna oss för att försäljning av konstgödsel, aceton och sprejfärg kontrolleras.
Om halvautomatiska vapen kan byggas med hjälp av paket hem till dörren, hur betryggande är det då jagar knarkhandeln på darknet och då it-företag vill få oss att tro att blockering av sajter kan stoppa barnpornografi.

Snyltlökar och babelfiskar

4 Jul

Det finns kultböcker jag inte förmår uppskatta till deras rätta, omfångsrika, värde.
En av dem är Douglas Adams Liftarens guide till galaxen. Efter nära 900 sidor pyttetext på dåligt papper har jag fått veta att svaret på universums gåta är 47. Eller var det 42? Och hur var det nu då med fisken?

Men jag har också fått mig några goda skratt. Och för att få dem hade jag bara behövt läsa de första femtio sidorna.
Först var det skildringen av översiktsplaner, hur de blir till och tillgängliggörs för samråd med medborgarna.
”Planerna fanns utställda …” låt mig inte förstöra det hela läs själva ss 12-13 Månpocket, 1998.

Det fortsätter med vogonerna och galaktiska överrymdplaneringsrådets utvecklingsplaner, ibid ss 32-33.

Och sen kom snyltlökarna ”… oftast förmögna glin som inte har nånting att göra. Dom drar omkring och kollar efter planeter som inte fått några kontakter utåt ännu, och snurrar upp dom ….Dom letar rätt på något avlägset ställe med lite folk, och där landar dom mitt framför näsan på någon stackars fåne som ingen nånsin kommer att tro på och knallar omkring framför honom med löjliga antenner på huvudet och säjer pip pip. Rätt barnsligt.”

Arthur Dent och Ford Prefect blev aldrig mina favoriter, men ordet ”snyltlökar” gillar jag å det högsta.
Strängt taget gillar jag ”Krikkitkrigen” också, men såväl de som snyltlökarna är översättaren Thomas Tidholms förtjänst, inte författarens.

Däremot ska Douglas Adams hedras för beskrivningen av översikts- och utvecklingsplaner och hur de antas – många gånger säkert i bästa välmening och iakttagandes alla paragrafer och procedurer som krävs.
Det är bara det att för den som trott sig köpa en avsides belägen gård för sig och sin familj och framtida släkten, och plötsligt får en motorväg strax norr om och ett industriområde strax söder om, och i söder en matarväg till industrierna. För den är det inte så kul.
Och visst fanns möjligheten med i översiktsplanen som antogs för femton år sedan men sedan glömts bort till och med av gårdens åldrige säljare efter två konjunkturrnedgångar och därav följande uppgivenheter.

En sak att förundras över är babelfisken, den som Dent stoppar i örat och sedan förstår alla språk i galaxen. Mest fantastiskt är att den nu finns, men då kallas Pilot och tillverkas av amerikanska Waverly Labs. Visserligen översätter inte Pilot alla språk i galaxen, men engelska, franska, spanska och italienska är ingen dålig start. Läs Ny Teknik som skrev om Pilot i maj i år: http://nyteknik.se/teknikrevyn/oversatter-direkt-till-orat-6574742

De med en dragning åt svart humor, sf-begär i fnattform och ett även i övrigt öppet sinne finner i Adams bok säkert ändå vad som står på omslaget, en kultbok. Jag har vänner och bekanta som gillar den högt och rent, ingen av dem saknar förståndsgåvor.

Viljan, nåden och döden

4 Jul

Blir man frälst till evigt liv av Guds nåd eller spelar roll det hur människor behandlar medmänniskor, djur och miljö?
En god lutheran borde svara ”av nåd allena”.
Med tanke på tillståndet i världen bådar det inte gott varken för detta eller eventuellt kommande liv, egna och andras.
För en kristen borde Matteus 7:12, ‘Allt vad i viljen att människor skola göra eder skolen i ock göra dem’ vara rättesnöre snarare än Luther och Augustinus.

Harry Järv skrev om en teologisk strid på 400-talet och skillnaden mellan Augustinus och den engelske teologen Pelagius i essän ”Revolten mot förnuftet”. (Läsarmekanismer – essäer av Harry Järv, BOC-serien Bo Cavefors Bokförlag 1971, sid 156 ff.)

Järv försummar inte att ta med reformationstiden och Calvin i essän som egentligen behandlar en 1900-talsdebatt.
”Under reformationstiden återupplivades Augustinus’ lära av Calvin, som ansåg att Gud har förutbestämt en del människor till ett saligt liv, andra till evig förtappelse. Calvin försökte också med våld genomföra en sedlig vandel i Genève – 58 avrättningar och 76 landsförvisningar under sju år i en stad med 16 000 invånare är det från humanitär synpunkt diskutabla resultatet. Terrorn var ju för övrigt onödig också enligt Calvins egen tro, eftersom människans moraliska strävan inte kan inverka på hennes frälsning.”

Oavsett tro om tillvaro efter döden, så vore det rimligt att inte ta livet av eller fördriva folk för att lära dem uppföra sig ordentligt.
Och det är än rimligare att göra det goda man kan, oavsett eventuell nåd.

Harry Järv skriver i en annan essä ”Förkunnelsen från predikstolarna” (Ibid, sid 163 ff) om sofisten ”… Protagoras från Abdera, som ansåg att människan är alltings mått, inledde på 400-talet f Kr en skrift om gudarna med påståendet att han inte hade någon möjlighet att veta om de finns eller inte , ‘ty det är mycket som hindrar oss att veta det, sakens oklarhet och människolivets korthet’. För detta förnuftiga uttalande blev den 70-årige filosofen utvisad från Athen. Han skall ha omkommit på vägen till Sicilien.”

Oavsett Guds existens är det rimligare att utgå från kunskap och beprövad erfarenhet än tro, oavsett på vad eller vilken gudom.
Och det är än rimligare att åtminstone inte vilja människor, djur och natur ont.

Harry Järvs essäer har stått olästa i bokhyllan i säkert 30 år. Var sak har sin tid, och inte allt känns angeläget, även om allt är välskrivet.. Men tron och döden går alltid att fundera över. För att inte tala om den fria viljan.