Archive | Boende RSS feed for this section

Rimliga hyror och bostadsbrist

19 Aug

Vad är en rimlig hyra?
En hyra som en student har råd med? En ung servitris på en lunchservering? Ett pensionärspar som sålt villan i en Stockholmsförort och flyttat till lägenhet i Strängnäs?

Rimligt för en är orimligt för en annan.

För en hyresgäst i allmännyttan kan hyreshöjningen på 60 procent efter renovering bli oöverstiglig, det finns exempel på det.
En hyresgäst i privatägt hyreshus kan ha råd med hyran men önska att möglet i badrummet försvann liksom vägglössen.

Förslagen till hur bostadsbristen i framför allt storstäder ska botas är flera – för regeringen har ett sätt varit att släppa andrahandshyrorna fria – ockerhyra är numera laglig.

Presumtionshyra är ett annat sätt att lämna hyresgäster i sticket. Förslaget innebär att hyresgäster och hyresvärdar ska kunna ingå individuella avtal om hyresnivå i nybyggda lägenheter. När bostadsbristen är skriande är det inte svårt att räkna ut vilken av parterna som sitter med trumf på hand.

Ett annat sätt har varit att undanta komplementhus på 25 kvadratmeter utrustade som bostäder från krav på byggnadslov.
Det är mums för de som har en tomt stor nog att bebygga, kostnaden för huset tas igen på hyror inom en inte alltför avlägsen framtid, bostadsbristen är som sagt skriande, och studenter och andra bostadssökande har inte så många val.

Jag har skrivit det förut och skriver det igen: Det ska löna sig att äga i dagens Sverige, åt den som har ska varda givet. Om Attefallshusen dessutom byggs av ”gamla” fastighetsägare med låga lånekostnader, så blir ju risken för stigande räntor eller ändring av reglerna för ränteavdrag dessutom ringa.

Att då få se en debattartikel i SvD 22 juli -14 med rubriken ”Ge hyresrätterna en chans”, lyfter humöret. Den är undertecknad av ett antal representanter för olika bostadsföretag.
Nu visar det sig att det handlar om att förenkla och förkorta planprocesser och öka tillgång på planlagd mark, samt en ny hyressättningsmodell som är huvudkraven.
Att ändra reglerna för bostäder så att högre buller tillåts, att ettor inte ska behöva ligga mot innergårdar och en minskning, eller rent av borttagande av parkeringsnormen är redan nu förslag som regeringen skickat ut på remiss, och planprocessen är ett återkommande diskussionsämne ute i kommunerna. Reglerna för överklaganden är, eller håller på att ändras.

Men i debattartikeln skriver bostadsföretagarna också att ”hyresrätten har en betydligt högre skattebelastning än andra upplåtelseformer. Givet samma pris på marken är det i dag alltid gynnsammare att bygga bostadsrätter.”

Så intressant!

Men sen kommer det: ”I stället har Företagsskattekommittén nyligen lanserat ett förslag som ytterligare diskriminerar hyresrätten som upplåtelseform.”
Jaha.
Jaja.
Vad kunde man vänta sig?
Olyckligtvis förklaras varken den nuvarande skattebelastningen eller förslaget från kommittén.

Men att hyresrätter inte omfattas av ROT-avdrag, att kommunala bostasdsbolag ska drivas ”enligt affärsmässiga principer” och att de ska ge avkastning på sitt resultat och betala avgifter för kommunal borgen om sådan beviljats, det vet jag.

Men kommunala bostadsbolag finns ju för att människor, kommunmedborgarna ska ha någonstans att bo, även om de inte har kapital till bostadsrätt eller villa. Även om de inte planerar att stanna så länge på en plats att de vill lägga kapital på en bostad. Om de på grund av ändrade familjeförhållanden behöver en bostad. De är kort sagt den mäjlighet som det allmänna har att se till att folk inte ska behöva vara hemlösa eller bo under odrägliga förhållanden.

De är kort sagt – allmännyttan.
Om privata bostadsbolag vill men anser att de inte kan bygga hyresrätter, så är det illa.
Att allmännyttan inte heller kan bygga på grund av olika regelverk, statliga och kommunala, det är ännu mera illa, för den är halmstrået för många som inte kan konkurrera på andra bostadsmarknader.

I Aftonbladet recenserade Joar Tiberg 17 juli 2014 boken Hitta hem av Ola Andersson. Där listas grupperna som tjänar på bostadsbristen: Mäklarna, byggbolagen som bygger bostadsrätter (med glädjekostnadskalkyler byggda på avskrivningstider på över hundra år, något som SvD skrivit mycket om under våren och sommaren), bankerna och fastighetsägare som kan ta ut höga hyror. (Till vinnarna hör också de som kan sälja dyrt och investera i bättre/större men billigare fastigheter i andra områden, mitt tillägg).

I SvD 29 juli ställdes frågan Är nuvarande bostadspriser rimliga? till professorn i nationalekonomi vid Uppsala universitet, Nils Gottfries. Han svar löd:
– Det finns en mycket bra dansk rapport till Finanspolitiska rådet med slutsatsen att svenska bostadspriser troligen – men inte helt säkert – är något för höga. Min syn är att man ska ha beredskap för ett prisfall. En kraftig nedgång kan inte uteslutas.

Se där ett svar värdigt vilken sibylla som helst.

Bättre att vara rik

16 Apr

Åt den som har ska vara givet, och äganderätt ger pengar, nu mer än någonsin.
EU ger bidrag till jordägare och Sveriges regering har ändrat lagstiftningen så att inte bara ockerhyror är lagenliga, och schablonavdragen för andrahandsuthyrning höjs från 21 000 kronor till 40 000 kronor per år.
Det går också att göra sig en hacka på små stugor på den egna tomten, 26 kvadratmeter kan de vara, och sedan kan de hyras ut till någon av alla dem som står utan bostad i Stockholm och andra städer där bristen är skriande.

Nu ska studentrummens storlek minska också. Det räcker med 16 kvadratmeter tycker bostadsministern.

Om det i dessa kvadratmeter också ingår toalett och dusch har inte framgått. Men kanske ministern vet att de allra flesta studenter vill ha egna hygienutrymmen, och helst också eget pentry?
Den tid då städning av allmänna utrymmen ingick i hyran är sedan länge förgången, men så är också just städning ett monumentalt problem i korridorboenden. Problemet uppstår inte för dem som inte städar, utan för de som gör det – eller rättare sagt inte ständigt vill göra det efter andra som i största möjliga utsträckning låter bli.

I stället för att göra något åt bristen, nämligen se till att det byggs nya bostäder, genomförs reform efter reform som sätter dem som redan äger i allt bättre position att utnyttja ägandet ekonomiskt.

I den mån något annat förespråkas är det enklare byggregler, mindre inflytande från grannar och närboende, snabbare beslut i lägre instanser, stopp för lokala regler för nybyggnation, färre p-platser som krav till nybyggen av bostadshus … pruta på kvaliteten i stället för att bygga hyresrätter i offentlig regi.

Allmännyttan har i stället sålts ut eller håller på att renoveras till hyresnivåer som tidigare hyresgäster inte klarar.

Så var ska de bo, de inte nödvändigtvis fattiga och arma, men de som inte har löner som svarar mot kostnaden för hyror och andra levnadsomkostnader?

Eller är det bostadsbidrag som ska till?
”Kaptitalet höjer hyrorna, och staten bostadsbidragen …”

Vad är det i vårt samhälle som gjort att äganderätt inte bara ger rätt till ägande, utan också till makt över alla som inte äger, bostadslösa oavsett ålder till exempel?

Lika stötande är EU:s jordbruksbidrag som inte längre delas ut med produktion som grund, utan ägande – arealbidrag heter det numera, och betalas ut per ägd hektar, olika stora bidrag beroende på möjlig produktionskapacitet. Allt som krävs är att arealerna ska kunna återtas i produktion om så är nödvändigt, det vill säga trädan får inte övergå i förbuskning.

Det är något som inte är som det ska när ägande lönar sig bättre än arbete och produktion.